Emmy några timmar gammal...
Måste bara skriva av mig för ett av dagens samtalsämnen fick mig att tänka tillbaka. Under min grav så var jag super känslig av mig, jag är känslomänniska men då var ja lite för mycket känslobrutta och jag har aldrig varit mera ledsen, glad, arg i växlande omgångar. Nu känner man verkligen att hormonnivårerna i kroppen är lugna igen och som de ska vara, i och med att Emmy kom till världen så vände de upp och ner på min tillvaro, allting blev annorlunda på bara ett kick. Att tillägga är att Emmy är de BÄSTA SOM HÄNT MIG. Men de tog ett tag innan jag hittade mig själv igen, jossan som mamma/sambo, jag känner nu att jag inte var som jag brukar, den där helt lugna, trygga Jossan var liksom borta vissa stunder, min roll förändrades och att hinna med att från att "bara" vara Jossan till att vara mamma, inte bara flickvän de var liksom en prövo tid som man VERKLIGEN vuxit i. Hur funkar förhållandet när man fått barn?, hur är jag som mamma?, hur är jag som vän?..jag massa tankar kom i och med att jag fick barn. Att få barn är verkligen de största man kan uppleva tycker jag...men de hormonerna kan ställa till med är verkligen lustigt, jag kunde bli tvärt osäker på min roll men i nästa sekund vara säker på vart jag stod, var på väg, vart "vi" hade varann. De är som vi sa idag att ha PMS konstant och man förstår hur viktig sömn är och hur skönt de är att ha hormoner i balans*LER*
Dessa hormonisar var upp och ner i slutet på grav samt första månaderna när lillan kommit.
De är otroligt stort att få barn, mycket förändras och skulle inte för en sekund vilja vara utan mamma rollen och min älskade dotter. Varje kväll ligger jag med min tjoppa på mitt bröst i soffan, snusar på hennes hår, känner en oerhörd kärlek och förstår vad meningen med livet är.
Man älskar sin sambo, ens bröder, ens föräldrar men den kärlek man känner till sitt barn är helt obeskrivbart och de är så stort så de är inte konstigt att mycket frågor kommer till en när plöstligt livets mening ligger i ens famn och man är inte bara Jossan längre.
Lycka och tacksamhet över vårt lilla mirakel.. ögonen fylls av tårar för hur mycket hon betyder..
8 kommentarer:
HEEEEJ
Ojså liten hon va! och de va inte så länge sen, va tiden går fort.
För mig blev de inge op idag men ett grymt axel pass, så härligt!!!
KRAAAAAAM på er och tack för idag
Heeeeeeeeeeeej
Ja visst var hon:)
Ha ha, stort leende säger jag bara..konstigt, bara genom att du skrvier op:D
KRAAAAAAAM och tack
Hej! Det var så skönt att läsa det du skrev. Själv har jag världens underbaraste tjej som är 3 1/2 månad, snart 4. Allt har varit så omtumlande och jag har inte heller känt igen mig själv. Börjar lite smått landa och hitta tillbaka. Så mycket tillbaka man nu kan komma. Men har en bit kvar. Jobbigast upplever jag nog den enorma anspänningen jag känner, i kombination med sömnbrist. Samtidig med underbaraste man varit med om. Turbulent minst sagt. Tack för att du delger dina tankar:)
Och jag som tycker att hormonerna spelar tillräckligt med spratt även utan barn eller grav! haha
Det har hänt mycket med lillan på kort tid, växer så de knakar! Kul att se :)
Ha en fin kväll!
Krams
Hu ja, hormoner är inte att leka med! Det är väldigt omtumlande att få barn. Här har det varit upp och ned under en längre tid, som du vet, och med en jobbig graviditet/knasig förlossning/för tidigt fött barn så har det svajjat rejält. Men visst är det underbart när man börjar känna att man är på "rätt" sida igen?
Kramar
Hej! Nyligen bestämde jag mig för att lista Sverigs samtliga bloggar inom ämnet hälsa. Däribland ämnen såsom träning, viktminskning, recept (kost), sjukdomar, etc. Eftersom din sida passar in där så skulle jag väldigt gärna se att du registrerade den. Iden är att likartade ska hitta inspiration att själv fortsätta blogga och utvecklas. Givetvis kostar det inget.
http://www.halsoartiklar.se/bloggar/
Ja hormoner kan verkligen ställa till de, hi hi.
Otorligt skönt när de är i balans igen:)
HA en underbar dag på er.
KRAAAAAAAAAAAAAAM
Mmmmm dessa underbara hormoner....ett elände men som sagt så går det över. Vill bara att h*n ska kika ut nu...sitter här på helspänn att det ska kicka igång =)
Massor av kramar från en nervös Heidi!
Skicka en kommentar