Ytliga vänner..va fan e de!?

Ja har inte många som jag räknar till mina riktiga vänner.. har otroligt svårt för ytliga vänner och jag drar mig I från personer som söker sig till "de rätta kretsarna" tycker sånt suger.. att man ska umgås med rätt folk för de ser bra ut och då ska man gärna skylta om de överallt oxå.. Spelar väl ingen roll om vem personen är, förflutet osv huvudsaken är att man klickar med varann och att man har skoj och känner ett förtroende för känner inte jag förtroende att de är från bådas håll att man vågar öppna sig för varann så är de ingen relation att bygga på.. Jag klarar inte av relationer då jag är öppen och sen är man den som ger av sig själv hela tiden.. funkar inte.

Eftersom jag sabbade min gymnasietid med att vara dålig och sjuk så tappade jag mina "barndomsvänner" då och när pappas olycka hände så tappade jag nog ännu mer av de som fanns runtomkring mig och när jag var 19 och flyttade till Umeå, började jobba dagen efter så bestämde jag mig för att gå vidare och starta på ny kula.. Att lära känna nytt folk är inte tvärenkelt om man inte pluggar för de flesta har sina sociala "kretsar" redan men jag har liksom fått något guldfrö med mig på olika arbetsplatser.. de roliga är att vi liksom blivit vänner när jag slutat och då har man börjat umgås utanför:) Smulan är en sådan vän som alltid kommer finnas i mitt hjärta.. hon är en otroligt fin människa som trots att som i helgen då hon själv var krasslig så de första hon säger är : Har ni allt, ska jag komma förbi med något!?
De värmer.. för när man ligger däckad så orkar man liksom inte tänka och att någon annan erbjuder sig värmer något oerhört.
Att en annan viktig vän i mitt liv lämnade en kassa med nödnäring gjorde mig så varm i hjärtat så tårarna rann då jag var helt slut när jag kröp i säng efter lördags kräkdag. När man inte ber om de men ändå så är de någon som fattar och bestämmer sig för att göra något för en.. de är ovärdeligt.

Hur som så handlar det inte om att man ska ha känt varann hela livet för att komma nära varann och känna riktigt vänskap, jag har vänner som jag tycker så sjukt mycket om och som jag räknar till mina riktiga vänner bara efter några månader, att man verkligen klickat och de känns bra. Man har de där speciella tillsammans..

För mig handlar inte kärlek om att ge saker, att de är ett sätt man visar att man bryr sig om någon.. okej överraskningar kan vara super mysiga..MEN de är de där lilla i vardagen som betyder något, att man visar att man bryr sig, att man hjälper någon med något oväntat som man vet att person skulle bli tacksam över.. att man kan sätta sig IN i den andres situation och utefter de känna va som man kan göra för de andre.. presenter för att kompensera för att man inte funnits där osv de skiter ja fullständigt i.. de går inte att köpa sig till kärlek de handlar om att visa respekt, omtänksamhet och att inte ta någon förgivet.. person som inte visar tacksamhet i relationer kommer nog inte så långt heller i deras relation..oavsett vilken form av relation de handlar om... Sen att uppmuntra och låta den andre växa som person, att utvecklas är viktigt.. alla vill väl gå vidare i sitt liv.. vem vill stå still och stampa på samma ställle!?
Något annat som är viktigt är självklart i vilken relation vänner som annan form.. de är NÄRHET!! Att kunna krama om varann utan att de känns konstigt, att kunna ta tag i varann och skaka om varann om de så krävs att kunna hålla handen när de är jobbigt och bara finnas där..

Vänskap och relationer måste hela tiden vårdas..vårdas de inte så tas de förgivet. Jag håller inte tyst längre då jag vet att livet ka=n växla riktning på en sekund.. jag säger när jag tycker om någon för jag vill inte leva med att ångra.. jag väljer vilka jag har vid min sida och tillåter inte längre att någon tar min energi och gör mig nere.. jag vill leva!! Jag VET att de krävs bara en bilfärd och en jävla älgjävel så är livet förändrat på 1 sekund.. ja ska må bra, ha kul och njuta..de är min enda tanke och plan!

Ta vara på dagen!