5 tappra och en halvskadad instruktör

Tänk...7 månader har gått..bra med stretch, dessa kläder använder jag nu oxå. Detta var oktober, några dagar innan lillis föddes.

Linda cyklade med fraktur på höger arm efter en olycka och lyckades trots de hålla hög peppnivå på passet, hon har sjukt bra musik denna donna, bra rock som man känner igen tydligt direkt, munnen börjar följa med musiken och hälarna åker rätt i backen för att trampa loss till takten.. sånt gillar jag. Även om jag saknade deltagare runt omkring mig, ja har de gärna trångt och lite mysigt där inne, sitter tätt intill;P De gör att man rycks med på ett bra sätt, en sådan här gång då de är bara 5 tappra cykelister så krävs de att de är en bra instruktör som peppar på och de gjorde Linda bra idag. Saknade dock att skratta lite me Helena innan passet börja..

Hämtade upp lillan som en svett lurk efter passet och sedan begav vi oss hemåt för att äta lunch tillsammans, eller jag var inte sugen på något varm och sallad kändes inte lockande och för lite näring och för mycket jobb för att fixa till så de blev blåbärsyogurt med min smarriga nya musli, mjukmackor med avokado, keso, ost och kalkon, ägg med kaviar och sedan sitter jag nu med kaffet på maten. Lill hade fått i sig välling och sedan när vi kom hem så fick hon lite pasta med ost sås på (färdig barnmat) som hon gillar skarpt.

Gjorde något som jag inte brukar göra, ja la henne i sin säng och sövde henne där efter maten, lite protester men efter 5 min högt gråt så somnade hon och nu sover hon gott, hon behöver de om vi ska ut på äventyr när J slutar:) Skönt för mig att kunna duscha och dricka kaffe..lyx!

Vänskap handlar för mig om att ge och ta, att öppna sig för varandra och att kunna prata om saker, dela glädje, sorg,ilska, känna trygghet, kunna LITA på varandra,finnas där, vara ärliga och ta hand om varann. Att kunna sitta tyst och de känns bekvämt..
Att visa sina brister och fel för varandra.. att inte vara så jävla perfekta hela tiden.