Kommer inte ens på en rubrik..

I förrgår var vi alla hos mamma, mamma var vaken, sov, log, sa att hon älskade alla, kramades med oss, pussade på min kind.. Vi åkte hem.. jag förstod att de var nära nu.
Bestämde mig för att jobba igår och tänkte att vi åker upp på kvällen och stannar där.. min tanke var att de kommer vara en vecka till en månad innan jag förlorar henne.
Mamma sa.. jag är lugn, jag har inte gett upp.
Efter lunch så fick jag mess..
"Kom så fort du kan."
Ringde upp och sa att jag var fast i Holmsund.. är de jätte akut?
Bror ringde, grät i luren och sa att mamma somnat in.
Tårarna bara sprutade.. fick hämtning, körde min bil sedan upp till mamma.. andades, och sedan när jag mötte min storebror vid hissen och då kom tårarna igen.. sedan när jag såg alla såg min bror Daniel så gick jag raka vägen till honom och kunde knappt bära min egen kropp, benen skakade, tårarna bara spruta.. känslan inom mig går inte förklara.. ville bara försvinna ur min kropp, ur mitt liv.. ville inte stå i mina egna skor... ville inte släppa bror.. ville inte..
Alla var där och alla kramade om mig grät eftersom.. på något sätt känner jag att alla förstår min smärta då de vet hur nära jag och mamma står varann.. hon är min bästa vän, vi pratar med varann flera gånger om dagen, messar hur många gånger som helst, mamma är den jag pratar om allt med, mamma är liksom den jag har kvar har jag alltid känt sedan pappa försvann. Kramade min kusin och viskade, jag har ingen kvar..
Jag är inte ensam jag har underbar släkt.. men mamma och jag var något speciellt, jag och hon var sjuk nästan jämt samtidigt, vi kunde känna av varann när de var jobbigt för någon av oss.. de var mig hon oftast ringde och grät för när de var jobbigt med pappa.. hon sov hos mig.. vi delade livet på något sätt. Mamma har alltid varit på min sida, stöttat mig, gråtit med mig, hållit om mig, hon är den som fått mig att bli den jag blivit idag, hon sa hela tiden nu på slutet att jag gjort rätt, följt mitt hjärta, mamma hann träffa min nya kärlek och hon tyckte verkligen om min T, hon var glad för mig och glad för de som kommer ske.

Vi väntade och sedan fick vi gå in till mamma som nu var i samma rum men utan syre påkopplat, utan massa saker runt sig, de var bortplockat, ljus var tända, nya lakan, ny filt.. mamma var blek, mamma var kall, mamma hade slutna ögon, öppen mun, hon var där men borta.. Daniel gick fram först.. jag gick efter, benen vek sig och jag brast i tårar.. min värsta fara var där, mamma var borta, min älskade mamma var död.. efter en lång stund gick känslan till en tanke över att de kändes lite som en lättnad.. mamma behöver inte plågas.. cancern hade garanterat kommit tillbaka då de var värsta sortens, hon hade fått leva med cancer, kämpat och kanske haft ont i flera år.. nu slapp hon de, hon fick sluta sina sista månader med att känna sig älskad, ingen i vår familj är oense utan de är bara kärlek där.. hon vet att vi älskar varann vi syskon och för de är de viktigaste för henne.. hon slipper lida med att se hennes barn oroliga och rädda.. hon fick somna in, utan att ha ont och hela tiden ha oss runt sig, alltid någon som älskar henne vid sin sida.

Min värsta dag.. Min mamma lämnar ett sånt stort tomrum att jag inte kan förklara de.. de gör otroligt ont i mig... jag kan inte beskriva känslan.. tog en prom och plötsligt ville jag bara kräkas.. ville bara ställa mig och spy i vägkanten över hur illa jag mådde över allt.. mamma får inte se min emmy växa upp, mamma får inte uppleva de barn som jag vill i framtiden skaffa.. mamma har fått se mig kämpa senaste åren.. ville att hon skulle få uppleva mig otroligt lycklig med hur mitt liv nu förvandlats.. men hon ser mig, mamma är en ängel som kommer vaka över mig och min familj för alltid tills den dagen vi ses igen.

T har varit ledig med mig idag.. Emmy fick ta de lugnt på morgonen, fick gå på dagis en stund, jag åkte och koppla in lurarna och körde ett snabbt pass, tårarna var nära, ilskan fanns i min kropp och kände mig svart i ögonen när jag såg mig själv i spegeln på gymmet.. kom hem, låg i soffan tillsammans, lagade lunch och sedan ville jag ut och ta en promenad och valde att hämta emmy på den. Tackar gudarna för att jag har Emmy nu då hon i allt detta fyller min dag med skratt och även om min mamma precis har dött så ser jag allt de ljusa runt mig, jag skrattar med Emmy, skrattar med T och jag kan känna kärleken från mina vänner runt mig.. jag gråter i telefonen, jag skrattar åt knasiga saker och jag lever.. vi kommer klara de här också.. jag kommer bli starkare för din skull mamma.

Den kärlek jag känner för dig mamma .. ja hur förklarar man de.. min bästa vän.. min älskade mamma som varit den bästa mamma som man kan tänka sig, den bästa mormor man kan tänka mig och jag har ingen aning hur jag kommer klara min vardag utan dig men jag kommer göra de för din skull, för Emmys skull och självklart för min egen skull.. jag ska göra som du ville att jag skulle göra.
Du kommer se mig och vara mer stolt än någonsin över mig.

De kommer vara en berg och dalbana med känslor.. tårarna rann så fort jag vakna i mörkret.. tittade på mobilen och kollade på våra gamla sms.. ingen som skickat god natt älskar dig.. ingen som skrivit, god morgon älskade.. hur har ni sovit, jag älskar er.. med tusen hjärtan..

Älskar dig för alltid!

Tack för alla samtal, sms, hälsningar via fb.. hälsningar här.. tack!
Jag är otroligt tacksam över de jag har runt mig.. tack!!

Jag är inte den som vill vara själv när jag mår dåligt, jag vill umgås, vill busa, jag vill gråta, jag vill skratta, jag vill omge mig med folk jag tycker om.. jag är inte den som stänger in mig.. ja vill ha människor nära när de jobbigt.. De är nu de är viktigt och vara tillsammans!

Älskar min familj!


- Posted using BlogPress from my iPhone